Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
engrej som typ började 2015, kanske 2013 men som egentligen aldrig blev något av, ändå dog det aldrig, själva grejen har liksom alltid kännts bra och spännande


leonard

Du stjäl min slokhatt, min väst och mitt bälte ger jag upp utan kamp men masken behåller jag
Och vi ser varandra djupt in i ögonen och möts med fingertopparna någonstans mellan evigheten och varandras kroppar
Jag hungrar dig som ett rovdjur som genomlidit en öde vidd
Jag hungrar dig som en ung man suktar efter sin första kvinna


Mjuk väser du att jag är en dum varulv som morrar åt matte
Du viskar mitt nanna om och om igen Leonard
Vi kysser varandra och närmar oss varandra
Min mask snuddar vid din rodnande kind då vi kysser varandra
Du viskar Leonard, Leonard

När mörkret är som djupast, då döden är som mörkast, då andningen bara är smärtsam
Då inget finns kvar, då det inte finns liv
Då kommer en röst, då kommer en bild av något, någon
Jag tar mig igenom ditt flöde
Du har filter i mängder men jag ser din skönhet genom filtren precis som du ser mina ögon genom min mask
Jag dör, jag går sönder, den jag är då skulle aldrig kunna få dig
Den jag är där är ingen att ha för det finns inget liv




Du ser rakt igenom masken och ser mig rakt in i ögonen
Och jag vill bara dö falla ihop så nära dig som det bara går
Dina nakna ben inväntar det ögonblick då du kan besegra mig
Det där håret, de där läpparna, de där ögonen oh minnet av det ljus du var i mitt mörker, du var längtan

Mjukt rör sig dina händer över min nakna rygg och du viskar mitt namn Leonard
Masken hindrar inte dig från att möta min blick masken hindrar mig inte från att smaka dig
Du klöser mig som för att väcka mig, bekämpa mig
Du säger att jag är en dum hund en hopplös varulv som inte lyder matte
Och du vet att jag kommer sluka dig hel med masken på, du viskar mit namn Leonard


Varje gång jag vill andas, varje gång jag vill drömma hamnar jag där
Nya bilder, mer filter, men jag ser dig genom filtren och oskärpan och jag tycker det känns som jag klär av dig
Jag hungrar efter dig, jag hungrar efter att få bli den sortens man väsen som skulle kunna få dg att ge med dig
Jag drömmer om att få bli en sådan man som du skulle känna en hunger och lust efter
För jag vet at den jag var då jag dog skulle du kanske lockas av


Jag var naken men ändå inte masken dolde men framhävde samtidigt mina hungriga blickar
Vi kunde inte slita våra blickar från varandra då jag kravlade mig över din säng naken
Mina läppar andas mina tungas nakenhet och jag morrar av hunger id din hud
Du slappnar av då mitt morrande når din själ och du välkomnar mig som varulv i månskenets ljus


Åtrån är på riktigt och den har funnits där, vibrerat i mörkret
Den har funnits där genom hela döden, en man måste dö för att bli varulv
Jag har morrat från djupet att jag kommer aldrig nöja mig förrän jag vilar naken hos dig
Blickarna bakom masken glöder då de sveper över dig, din skönhet

Du säger att det sätt som jag ser på dig bäddar för trubbel
”dina blickar säger allt Leonard, du är dumdristig eller modig som ser på mig på det sättet”
”Varulven, din hunger efter mig lyser som eldar i dina ögon genom masken.”
din värme tilltar, du blir mjuk på et sätt som bara du kan bli, allt det som är du är naket framför mig, du viskar ”Leonard, hopplösa varulv”


jag tänker att det finns ett sätt att återuppstå oh det är att bli en varulv
Naken ska jag möta dig iförd min mask
Jag ska klä av dig naken, slita av dig filtren
Och du ska få se allt av mig genom en tråd
Och du ska möta min blick genom min mask och du ser mig som Leonard, varulven som slukar matte precis efter att morrandet klingat ut











Fri vers av PPQ
Läst 126 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-04-28 12:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ