Det fanns dagar då jag hoppats
att jag var någon annanstans.
Någonstans där orätt stoppats
och där själen hade balans.

Det fanns dagar av djupt vemod
vid tanken på en saknad vän.
Minnen som väckts i ändlös flod,
gav mig repris på allt igen.

Det fanns dagar för min ånger,
då jag visste att jag gjort fel.
Smärtsamma bluesstämda sånger
som sjöng i kvalfyllda dunkel.

Det fanns dagar i glädjerus
då skratt och leklust fick råda.
I vardagens skimmer av ljus
missmod bedömdes som våda.

Det fanns dagar i stilla ro,
då tillvarons duvna tristess
fick mig att vandra på en bro,
länkande later till finess.

Det fanns nätter då jag kände
kärlekens sköna dominans
i stunder då lystnad brände
vid beröringens stimulans.