Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I själens mörka natt är förtvivlan det som räddar till slut

Om jag ensam i djupaste armod lever olyckligt kär
Finns i mitt hjärtas mörker förtvivlan längst in
Där tänds en gnista ibland och slocknar igen
Gnistrar till när du kommer och går förbi




Fri vers av Horace
Läst 317 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-04-29 18:06



Bookmark and Share


  Väsensskild
Så vackert att det gör ont
2021-05-03
  > Nästa text
< Föregående

Horace
Horace