Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Historien verkar vara en som uppvisning i pedagogikens möjligt underbara värld. Som om den vilket skrivit texten, tillbringat någon tid i skolmiljö samt hämtat ett eller annat intryck från en sådan som sällsam och högst sluten värld.


Scenen är som följer






En polisman är ännu dold av förgrunden. Gatan ifråga löper fram till en korsning, vilken är formad på det viset att ett fordon, exempelvis en bil, måste fås att svänga i riktning vänster eller höger, korsningen bildar ett T. Den som kommer från bokstavens långa del, skulle annars, om den inte svängde alls, kunna hamna först på en trottoar och sedan i en park. Parken heter Mariatorget och den är belägen i huvudstaden. Men föraren bakom ratten väljer att stanna bilen mitt i korsningen. Så att bilen efter det första ekipaget skall, om där bakom finns något fordon, köra in i ekipaget framför. Den möjligheten infinner sig dock inte, eftersom trafiken stoppas av en konstapel, vilken med uppsträckt hand, visar på 'stopp'. Envar människa vet vad signalen betyder och att en bil visar med sina bromsljus, den är på väg att bromsa in. Bromsa in först och sedan stanna. Föraren av den bilen vet nog inte varför trafiken skall stoppas där, men inser allvaret. Man lyder instinktivt någon form av stoppsignal, i de flesta fall. I de fall då en själ ej lyder finns exempelvis kriminellt belastade personer, rånare, mördare, berusade människor samt övrigt regelvidriga människor. Men som sagt, vanligt uppträdande i trafik, i form av en uniformerad konstapel, kan stoppa det mesta. Särskilt om den mitt i gatan befinns stå, med viss fara för eget liv, men troligen räknar den uniformerade personen på bilister i trafik. Åter glider handlingen över till de första rutorna av filmen, ty scenen blir filmad, det sitter en kamera uppsatt på husväggen ovanför ett väl vanligen besökt konditori och den reagerar och registrerar allt som rör sig. Det är först då all rörelse upphör, av möjligt okänd anledning, som den kameran slutar att filma, efter någon minut eller så. På motsatta husväggen, tvärs över gatan, är en tvilling till den första kameran uppsatt. Även den filmar händelseförloppet och även om en av kamerorna av någon anledning upphör att fungera, så kan den andra tvillingen fås att fungera korrekt. I det här fallet fungerar båda, som det sedan skall visa sig. De är konstruerade så att de inte har någon film i sina små svarta kroppar, utan genom en sladd till en låda placerad i anslutning till vardera kamera, går en signal vidare till ett möjligt känt eller okänt mål. Detta mål är en central, ett av flera med varandra anknytna rum, i vilka vart och ett har skärmar och annan utrustning. Framför en eller annan skärm sitter det människor vilka har till uppgift att kunna, av egen kraft eller på anmaning, spänna ögonen i en skärm och själv iaktta vad en kamera kan tänkas registrera. Kameran filmar men skeendet kallas att den registrerar, emedan den reagerar på rörelse och i trafik på gator och torg, brukar människor röra sig, samt även fordon av olika slag. Som sagt, en eller annan kamera registerar rörelse just i ena änden av Mariatorgets park. Där händer det 'saker', av vad slag är just då en smula okänt och möjligt förbryllande. Utan förarens vetskap har polisen gillrat någon sorts fälla att trilla i. Föraren har blivit skuggad, i avsikt att se vad som händer, då föraren av fordonet framför detta fordon och när det stannar av känd eller okänd anledning. Den som verkar veta mest om varför fordonet stannar, kan vara föraren själv. Den långa delen av gatukorsningens T, är en om sommaren enkelriktad gata. Den delen av korsningen är då avstängd för trafik och istället har den fåtts att bli en gågata, med promenerande människor, med och utan cykel, ledandes gatan fram. Eftersom gatan är trafikerad vid tillfället går det att dra slutsatsen att sommaren antingen inte har börjat eller att den är slut. Föraren sitter bakom ratten i en bil, till bilen är ansluten den sortens fordon vilket ej av egen kraft kan framföras. I detta fall en husvagn. Sådana har ofta att söka bära en vit färgnyans. Ju mera vit, ju mera ny kan den tänkas vara. I detta fall är den lätt smutsgrå mera nertill och i nära anslutning till marken under. Vagnen har tagit åt sig av underlags förmåga att fästa vid fordon vilka fås att passera just mark av litet skilda slag. Grusvägar, asfalterade gator, gräsmattor et cetera. Fordonet äger kanske eller kanske inte en själ, men någon egen vilja verkar den då åtminstone inte kunna ge som uttryck för. Föraren stannar som sagt fordonet, vid rattens sida, som i det här fallet är vänster, där öppnas en dörr av metall. Fordonet släpper ut mannen, ty det visar sig vara en man, dörren slås igen och mannen börjar gå från ekipaget. Han ämnar tydligen inte återvända till bilen, utan försöker sig på en försiktig promenad. Han går inte 'som på ägg' som om han försökte sig på att smyga i sakta mak, likt ett möjligt spöke. Nej, han får raskt upp farten och hamnar sedan framför en port i ett hus. Där stannar han en stund, syns syssla med något i kontakt med sina ytterkläder, en 'arsellång' jacka i svart läder. Den slutar inte i midjan utan löper precis till nedom bakens rundning och i byxan eventuella bakfickor. En civilklädd polis tar sig fram till mannen i svart, tilltalar honom, som frågade han om vägen till en adress och griper honom just som mannen öppnar matintaget för att möjligt svara. Andra poliser har sedan någon tid, under de minuter det tagit för mannen i svart att ta sig från bilen till porten, svärmat en smula likt bin eller humlor, bara mera markbundna trupper, runt den stillastående bilen med husvagn därtill. En civilklädd polisman, ty det är en man även han, har känt på det infällda handtaget till bilen, en annan liksom en tvilling till den först nämnda polisen, har känt på det infällda handtaget till husvagnens dörr. Den har befunnits vara låst. En stund senare är den inte längre det. Mannen verkar 'ha varit med en smula förr'. Han öppnar försiktigt dörren och vädrar ut möjligt instängd luft, varpå han sticker ned handen i fickan och drar upp tvenne föremål. Det ena är en liten ficklampa med halogenljus och det andra föremålet är en spegel. På detta försiktiga vis kan han inspektera vagnens inre och i detta finna tvenne kroppar, till synes orörliga, en man och en kvinna. Polisen reagerar med att lysa upp scenen i vagnen en knapp minut, släcker sedan lampan och drar sig tillbaka varpå han stänger dörren och via teckenspråk förmedlar något till polismannen vilken verkar inspektera bilen. Mannen uppfattar tyst budskapet och vinkar till sig en möjligt duglig konstapel och verkar ge vissa instruktioner i lugn samtalston. Det är alltså inte riktigt lika spännande och frenetiskt som på film, utan verkar som lätt inövat och vissa situationer verkar kunna kräva högst som egna ramar och regler. Så långt handlingen i första kapitlet av 'Scenen är som följer'. Om det skall kunna bli en fortsättning får 'framtiden' utvisa. Du vet det där stora okända som i tid eller kanske otid, skall kunna utvisa vad som händer eller utspelar sig där och då. Bara en smula 'längre fram i tid och rum'.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 228 gånger
Publicerad 2021-04-30 23:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP