En polisman är ännu dold av förgrunden.
Gatan ifråga löper fram till en korsning,
vilken är formad på det viset att ett fordon,
exempelvis en bil, måste fås att svänga i

riktning vänster eller höger, korsningen
bildar ett T. Den som kommer från bok-
stavens långa del, skulle annars, om den
inte svängde alls, kunna hamna först på

en trottoar och sedan i en park. Parken
heter Mariatorget och den är belägen i
huvudstaden. Men föraren bakom ratten
väljer att stanna bilen mitt i korsningen.

Så att bilen efter det första ekipaget skall,
om där bakom finns något fordon, köra in
i ekipaget framför. Den möjligheten infinner
sig dock inte, eftersom trafiken stoppas av

en konstapel, vilken med uppsträckt hand,
visar på 'stopp'. Envar människa vet vad
signalen betyder och att en bil visar med
sina bromsljus, den är på väg att bromsa

in. Bromsa in först och sedan stanna.
Föraren av den bilen vet nog inte varför
trafiken skall stoppas där, men inser
allvaret. Man lyder instinktivt någon

form av stoppsignal, i de flesta fall. I de
fall då en själ ej lyder finns exempelvis
kriminellt belastade personer, rånare,
mördare, berusade människor samt

övrigt regelvidriga människor. Men som
sagt, vanligt uppträdande i trafik, i form
av en uniformerad konstapel, kan stoppa
det mesta. Särskilt om den mitt i gatan

befinns stå, med viss fara för eget liv, men
troligen räknar den uniformerade personen
på bilister i trafik. Åter glider handlingen
över till de första rutorna av filmen, ty den

scenen blir filmad, det sitter en kamera upp-
satt på husväggen ovanför ett väl vanligen
besökt konditori och den reagerar och regi-
strerar allt som rör sig. Det är först då all

rörelse upphör, av möjligt okänd anledning,
som den kameran slutar att filma, efter någon
minut eller så. På motsatta husväggen, tvärs
över gatan, är en tvilling till den första kameran

uppsatt. Även den filmar händelseförloppet
och även om en av kamerorna av någon som
anledning upphör att fungera, så kan den andra
tvillingen fås att fungera korrekt. I det här fallet

fungerar båda, som det sedan skall visa sig.
De är konstruerade så att de inte har någon
film i sina små svarta kroppar, utan genom
en sladd till en låda placerad i anslutning till

vardera kamera, går en signal vidare till ett
möjligt känt eller okänt mål. Detta mål är en
central, ett av flera med varandra anknytna
rum, i vilka vart och ett har skärmar och annan

utrustning. Framför en eller annan skärm sitter
det människor vilka har till uppgift att kunna,
av egen kraft eller på anmaning, spänna ögonen
i en skärm och själv iaktta vad en kamera kan

tänkas registrera. Kameran filmar men skeendet
kallas att den registrerar, emedan den reagerar
på rörelse och i trafik på gator och torg, brukar
människor röra sig, samt även fordon av olika

slag. Som sagt, en eller annan kamera registerar
rörelse just i ena änden av Mariatorgets park.
Där händer det 'saker', av vad slag är just då
en smula okänt och möjligt förbryllande.

Utan förarens vetskap har polisen gillrat någon
sorts fälla att trilla i. Föraren har blivit skuggad,
i avsikt att se vad som händer, då föraren av
fordonet framför detta fordon och när det

stannar av känd eller okänd anledning.
Den som verkar veta mest om varför fordonet
stannar, kan vara föraren själv. Den långa delen
av gatukorsningens T, är en om sommaren

enkelriktad gata. Den delen av korsningen är
då avstängd för trafik och istället har den fåtts
att bli en gågata, med promenerande människor,
med och utan cykel, ledandes gatan fram.

Eftersom gatan är trafikerad vid tillfället går
det att dra slutsatsen att sommaren antingen
inte har börjat eller att den är slut. Föraren
sitter bakom ratten i en bil, till bilen är ansluten

den sortens fordon vilket ej av egen kraft kan
framföras. I detta fall en husvagn. Sådana har
ofta att söka bära en vit färgnyans. Ju mera vit,
ju mera ny kan den tänkas vara. I detta fall är

den lätt smutsgrå mera nertill och i nära anslutning
till marken under. Vagnen har tagit åt sig av underlags
förmåga att fästa vid fordon vilka fås att passera just
mark av litet skilda slag. Grusvägar, asfalterade gator,

gräsmattor et cetera. Fordonet äger kanske eller
kanske inte en själ, men någon egen vilja verkar
den då åtminstone inte kunna ge som uttryck för.
Föraren stannar som sagt fordonet, vid rattens

sida, som i det här fallet är vänster, där öppnas
en dörr av metall. Fordonet släpper ut mannen,
ty det visar sig vara en man, dörren slås igen och
mannen börjar gå från ekipaget. Han ämnar tydligen

inte återvända till bilen, utan försöker sig på en
försiktig promenad. Han går inte 'som på ägg'
som om han försökte sig på att smyga i sakta mak,
likt ett möjligt spöke. Nej, han får raskt upp farten

och hamnar sedan framför en port i ett hus.
Där stannar han en stund, syns syssla med
något i kontakt med sina ytterkläder, en
'arsellång' jacka i svart läder. Den slutar

inte i midjan utan löper precis till nedom
bakens rundning och i byxan eventuella
bakfickor. En civilklädd polis tar sig fram
till mannen i svart, tilltalar honom, som

frågade han om vägen till en adress och
griper honom just som mannen öppnar
matintaget för att möjligt svara. Andra
poliser har sedan någon tid, under de

minuter det tagit för mannen i svart att
ta sig från bilen till porten, svärmat en
smula likt bin eller humlor, bara mera
markbundna trupper, runt den stilla

stående bilen med husvagn därtill.
En civilklädd polisman, ty det är en
man även han, har känt på det infällda
handtaget till bilen, en annan liksom

en tvilling till den först nämnda polisen,
har känt på det infällda handtaget till
husvagnens dörr. Den har befunnits
vara låst. En stund senare är den inte

längre det. Mannen verkar 'ha varit med en
smula förr'. Han öppnar försiktigt dörren
och vädrar ut möjligt instängd luft, varpå
han sticker ned handen i fickan och drar

upp tvenne föremål. Det ena är en liten
ficklampa med halogenljus och det andra
föremålet är en spegel. På detta försiktiga
vis kan han inspektera vagnens inre och i

detta finna tvenne kroppar, till synes orörliga,
en man och en kvinna. Polisen reagerar med
att lysa upp scenen i vagnen en knapp minut,
släcker sedan lampan och drar sig tillbaka

varpå han stänger dörren och via teckenspråk
förmedlar något till polismannen vilken verkar
inspektera bilen. Mannen uppfattar tyst bud-
skapet och vinkar till sig en möjligt duglig

konstapel och verkar ge vissa instruktioner i
lugn samtalston. Det är alltså inte riktigt lika
spännande och frenetiskt som på film, utan
verkar som lätt inövat och vissa situationer

verkar kunna kräva högst som egna ramar
och regler. Så långt handlingen i första kapitlet
av 'Scenen är som följer'. Om det skall kunna
bli en fortsättning får 'framtiden' utvisa.

Du vet det där stora okända som i tid eller
kanske otid, skall kunna utvisa vad som
händer eller utspelar sig där och då.
Bara en smula 'längre fram i tid och rum'.