Sammanblandad helhet
det fanns perioder eller kanske en vecka när de friska bladen blev så starkt lysande att hon lyfte från marken.
Det fanns plötsligt ett ögonblick över till nästa när närapå allt var förändrat. Men inte allt. Det fanns ögonblick mitt i dessa perioder när även allting samsades bredvid. Så var stunden nu. Under allt det frostigt skrämmande och djupt orättvisa fanns en närhet och en sanning så vibrerande nära att oxascandpillren inte ens kunde dölja den spirande lycka som framträdde. Allians är inte att enbart undvika konflikt. Den är inte heller att alltid vänta till människan mitt emot är redo för utan tid finns inget av det. hon förstod nu begränsningen och vad den gjort med henne. Den gav henne ett liv där hon i vissa delar levde och i den andra spelade ett slags dött påhittat spel. De sökte upp varandra och hon hade under 7 tillfällen kunnat spela den där personen vars hjälp mest skulle bli ett utanpåverk av påhittad förbättring. Journalerna skulle se ut som en handbok i KBT men ingen av dem mötas och lära sig något nytt om varandra.
De skulle tacka för ett gott samarbetet och uttrycka sig om verktyg patienten inte spontant skulle hitta ord kring. Ingen dimmig bild av en slags förunderlig himmel skulle framträda och ingen verklig tillit kunde skönjas. Ångesten skulle ligga där men språket skulle dölja dess tecken och alarmsystemet skulle blinka hos dem bägge. De skulle bägge längta efter att lägga på. Få avsluta. hon hoppade mellan att krossa hennes förljugna ansikte i blodiga spår längs golvet och att skönja en djup inte frid. En lycka.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 129 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-05-05 03:01 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |