Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
detta är första texten som jag någonsin läst upp själv högt, det skedde i går på clubhouse... jag skrev texten under tiden som samtalet på klubben pågick. personer som prata om hur de inte fått kärlek per automatik som barn..


ska vi inte leva för att älska

Det finns saker som inte går att se förbi
Det finns moln på en himmel,
Du må önska att himlen var klarblå och molnfri, men rosa mon är också moln
Borde vi inte älska
Borde vi inte vara ett du och jag
Ändå så är det avstånd mellan oss då vi bara längtar närhet

Ett hjärta kan väl inte ljuga
Mitt hjärta säger mig att jag ska älska dig
Mitt hjärtat säger att jag borde klä av mig på riktigt och vara nära dig
Låt oss manifestera utvecklingen
Tryggheten som borde ha byggts upp med åldern och terapi

Kan jag inte få älska mig själv
Kanske älska lite mer för varje dag som går
Vad är meningen med all terapi och alla förändringar om det inte handla om kärlek
Om det inte handla om att få älska på riktigt

Så kan vi inte älska
Kan vi inte komma närmare
Kan du vara nära mig då jag inte tror att någon kan vara nära mig
Kan jag få vara nära dig,

Jag som alltid tvivlat på att jag kan vara nära någon

Så har du set ur vacker jag är i det hemska sorgliga
Har du inte sett hur jag älskat genom sorg och ilska
Har du kunnat se mig i mitt närmande till dig
Mer kärlek, varför ska vi leva om vi inte ska älska
Ska du och jag försöka mötas
Kanske älska, en dag, älska på riktigt du och jag tillsammans




Fri vers av PPQ
Läst 101 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-05-07 14:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ