Hör hur fioler
spelar sorgsna d-moll
känner hur solen ler
ser dig på långt håll.

Du har en sån kontroll
över varje muskel i din kropp,
en pust av cologne och den renaste sortens askkopp

dina ögon är svarta som natten
och din röst låter som porlande vatten
känner hur adrenalinet rusar genom mitt blodomlopp
jag känner dina lakan,
känner hur din röst smakar
i symbios med min
snälla stanna,
stanna och bli min
även fast jag saknar folkvett
fast jag skakar och har handsvett
och det känns som jag ska ramla
om det är fel, varför känns det då så rätt?

inga fioler, utan bas och trumcylindrar
dina ögon är svarta men mina tindrar
om dina ögon är nätter så är mina stjärnhimlar.