På Söderåsens höga nejd
har skogen lagt ett tak av jade
och trött har vintern föga kraft
dess vita lugn sin tid har haft
och knoppar fött och våren lagt
att växa stor och grön och sagt:
”Din tid är nu och ingen kan
dig stoppa. Brinn!” Och våren brann
Så snart är sommargrönskan här
Så vild, och otämjbar den är
Vår tid den är mig kär och huld
Snart skogen lägger golv av guld