Vår en är inte lik
Er en

För den har en extra
gren längst ner

På den sitter ofta vår
Vitsvarta katt Laban

Och slickar sin päls
Tills han blir alldeles

Matt o ren går sedan
in genom kattluckan

Hoppar upp på soffan
och sover där var natt

Spinner sen så sött
Utslagen som den
Musarnas skräck

Och charmante fåtölj
-äventyrare han ju är

Mitt i vår-ens skapelse
rika tid. Fylld av en
Katta-lyrisk egensinnig
Frid.