Från fri hedendom till nedbränd tidsålder över en natt
En bärsärk, en byslampa och en biskop
Hon rodnade nog inte i onödan men
när Jarl steg in med sin blodiga yxa
steg saven henne helt över hårfästet
hans tomt blängande vansinne tog henne helt enkelt
med sådan storm, det lilla vett man trots allt tillskrev
henne, att månne det möjligen vara henne till fördel
Men efter vansinnige Jarls bärsärk på gården föll nu
möjligen inte helt främmande skulden på den enda
som inte förblött eller ens blödde alls illa nog att dö
av hans vildsinta ursinne, förstås på just henne där
förvisso ymnigt blödande oroväckande lite här och var
men inte genast livshotande,
ändock leende så ohjälpligt att inte ens traktens precis
nya biskop fann det för lämpligt att döma henne direkt
Halvt förblödd men trotsigt leende osade senare hårda
ord över hennes osalighet under en tilltagande fullmåne
på vilket hela saken snart skylldes på högtravande latin
Och strax innan bålet förtärde hennes sista jämrande vrål
flög inte mindre än sju svarta korpar högt över spektaklet