så gäckande retfullt
läte bak mitt öra
och i björkars topp

vid gårdens granbestånd
i ladans bågnande vinkel
eller över mitt huvud

mot gråtyst sky
ser jag ingenting

hör bara ett svirrande väsen

som om det säger
kom nu
låt oss leka ta fatt

du kan inte ta mig

kan inte ta mig