i en rostig rustning
och med brutna vapen
multnar vinterns riddare
av dagsmejans rov

ur ljusets fästning
strömmar den unga vårvärmen
ger liv till vårens väpnare
som håller lustigt hov

ja, våren är ett undrens ting
ett balsam för själen
ett elixir för trötta vandrare
från vinterns tunga prov

men en chimär är dess gryning
ty inget blir nytt under solen
krig, svält, skövling och småsinta hatare
finner inget skäl för uppskov

så ikläd Dig en rostig rustning
laga Dina brutna vapen
säg farväl till Dina älskare
och äntra slagskeppets skrov

för mänsklighetens mening
verkar förkasta de värden
som borde göra oss visare
och stilla våra behov

så inga årstiders skiftning
kan lura sanningen
att vår jord blir svagare
och dess nöd är grov

så, nej

jorden är (har) inte vår