Ett tag för många år sedan väcktes ett verkligt hopp när Osloavtalet skrevs under av dåvarande israeliska och palestinska ledare. Man hoppades att det skulle bli en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten med bland annat en tvåstatslösning. Det hoppet gick så småningom i kras när Hamas tagit över kontrollen över Gaza och i princip neutraliserade den folkvalda palestinska staten med president Mahmoud Abbas i spetsen.  

Hamas har sedan sitt maktövertagande med hjälp av Iran och Syrien vidtagit en mer aggressiv militär konfrontation mot Israel. Israels regering i sin tur efter Osloavtalet ersättes steg för steg med en populistisk ledare som Netanyahu som ser kortsiktig vinning, såsom att behålla makten och fortsätta att regera, i en mer aggressiv framtoning mot Hamas. Den konstellationen på båda sidor är farlig. Den äventyrar den långsiktiga ambitionen att uppnå en varaktig fred i regionen på bekostnad av framför allt livet på oskyldiga människor på båda sidor men mest på områden med palestinsk befolkning.

Hamas har avfirat cirka 3000 raketer mot Israel de senaste dagarna. Dessa raketer har förstört mer än 600 helt sporadiska och civila mål inne i Israel. Israelsgensvar fick inte dröja på sig. De har skoningslöst flygbombat Gaza med stora materiella och mänskliga förluster.

Båda sidor vet utan tvekan att denna politik inte kommer att leda till en fredslösning, men för de båda är de kortsiktiga styrkedemonstrationerna huvudmålen. Den fattiga Gaza har råd att beväpna sig med tiotusentals raketer för att visa sin militära muskel i ett sådant läge som nu medan de vet att denna styrkedemonstration är på sandlådenivå jämfört med den enorma militära styrkan Israel har. Hamas iscensätter sin politik på bekostnad av tusentals oskyldiga palestinska liv. Det sker förstås med Irans välsignelse och dess militära och ekonomiska stöd. Israel blir tyvärr en bricka i spelet och indirekt mullornas marionett genom sitt ogenomtänkta agerande i Gazaremsan. Det ligger i både Irans och Hamas intresse att Israel ska agera militärt oproportionellt vilket de gör nu, vilket de också gjort många gånger tidigare. Både Iran och Hamas på det viset demonstrerar för omvärlden att Israel är en barbarisk regim som dödar oskyldiga barn och kvinnor vilka bor i områden som är dessutom ”belägrade” av Israel.

Israel är en supermakt i regionen, men Israel agerar inte som en supermakt. Ju rikare och starkare en stat är desto klokare och mjukare ska den agera/reagera när det gäller att fatta svåra och strategiska beslut. Den nuvarande israeliska ledningen är inte kapabel att fatta sådana beslut. Ett eldupphör ligger nu i bådas intresse, vilket kommer troligen att ske också inom kort. Frågan är egentligen vem vinner på dessa meningslösa dödande. Det är ingen tvekan att både Iran, Israel och Hamas ser sig som vinnare i denna senaste aggression. Och de är säkert de vinnarna. Vilka är förlorarna då?

Den bästa lösningen just nu är kanske det som Jan Egeland betonar, ett ledarskapsskifte på båda sidor som kan se bortom den kortsiktiga vinningen och tänka på allvar på sina folks framtid.   

© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P & PUBLISHING