Stjärnor glittrar med den underbaraste ljus
Skapar färger och former med oändlig skönhet
Sprider värme till denne kalla existens
Likt en konstverk skapad av de stora mästarna
Så inger denna åsyn av fysikens skapande kraft
Ett välbefinnandes stillhet i min själ
Fascinationen tar mitt hjärta till fånga
När mina primitiva ögon
Får njuta av privilegiet
Att bevittna de färgrika stjärnornas spridning
Av välbefinnande värme
Till denna mörka värld de kallar universum
I första hand
Inga ord kan komma ut ur mig
Ty inte ens den visaste oratorn kan beskriva
Denna åsyn av fysikens konstverk
Med rättvisa
Så jag tar till med min käraste penna
Och skriver ner mina känslor i form av poesi
För ty om de glittrande stjärnorna är fysikens konst
Så är poesin språkets konst
Och även i det tysta så kan jag ändå höra
Stjärnornas tysta sång