Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vildväxt

Vi brände ogräset
och tänkte att vi var trygga
trodde att vi kände
våra sugande djup
och svarta stup.

Bränd jord
brända ord och sotnad tid
salt i fårorna
dödar inte det vilda som växer.

På vilket språk förstår man sig själv?
Vilket lösenord
löser upp
den innersta kryptans sega hinnor?

Det vilda växer oavbrutet.
I brända ord
och salt tid
i såriga fåror
och vittrade lager.

Jag famlar starka, mörka förnimmelser.

Att blunda får inte svindeln att försvinna.





Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-05-21 20:07



Bookmark and Share

  swim
Om frågan, det känns igen när man är i det, och ju längre man stannar i det kan man minnas och förstå det.
2021-05-30

  Kungskobran VIP
Det finns alltid växtkraft kvar oavsett
2021-05-22

  Burn

"På vilket språk förstår man sig själv?
Vilket lösenord
löser upp
den innersta kryptans sega hinnor?"

Det där är otroligt intressant. Det är både ett grävande i blindo samtidigt som man behöver försöka knäcka de olika koder som finns för olika djup och där sedan olika lösenord löser upp olika lager på respektive djup. Det är en stor mångfald i sånt arbete; det handlar om att skapa ett språk som är oerhört rikt på närhet i alla dess former och i alla riktningar. Ett ord ena dagen, ett annat ord den andra dagen. Och att sedan gång på gång återkomma till samma ord för att karva ut större och större djup i dem. Språket blir och är ens eget, men det kan komma att kräva enormt mycket arbete för att skapa det. Men det blir då också ett språk som man känner att det verkligen är bara ens eget och det är en fantastisk känsla.

Tycker om tonen i den här dikten; känns som en stark vilja till att verkligen inte blunda för det som är.

2021-05-21
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP