Vi kläder ett hjärnspöke.

Satan i lakan skvalpar i vår hjärnhamn,
styrandes och ställandes med järnhand
vill han åt vårt inre järnjuvelland

för att smedja och smälta ned
eldens boja och fängsla
runt ankeln på foten
det ankare som motas
i havsgraven ned.

Att gå plankan tills vi
träffar vatten och elden kyls
när vi smälter och välter
idén av trofén att vara vi.