Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Båten glider bort

 

Allt stilla

Sitter ner

Tar in alla uttryck

Stillsamt

 

Mina känslor är en barkbåt

Stilla far den över vattnets yta

Jag ser den men är redan någon annanstans

Vad vet jag,kanske dit båten är på väg

 

Mitt kaos händer stilla

Vet att jag dödade din glädje

Din ålderdom är inte längre min att glädjas åt

När mina tankar smiter så blir jag liten igen

Har jag någonsin varit vuxen

 

Tveksamt då jag flyr

In i mig själv

Bort från alla

 

Om jag ändå hade planterat ett frö förr

Då kanske det funnits en ålderdom för oss

 

Saknar dina ord

Saknar din värme

Saknar din stolthet

Som nu slaktar mig

Det har jag förtjänat

Ändå gör det ont

Så jävla ont

 

Fast jag alltid sökt mig bort

har de alltid varit mig närmast

 

Nu flyr jag min skam

Den måste jag slakta

 

Allt annat är skuggor vid horisonten

 

 

 




Skapa | Skriva av Hopplös själ
Läst 155 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-05-23 20:54



Bookmark and Share


  Monica Lindgren
Det här diktjaget tycks bära på en smärta som blir nära nog outhärdlig för läsaren. Starkt och känsloladdat!
2021-05-24
  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ