När min kropp
med alla sina sköna vätskor
inte sprudlar
utan bara låter sig betraktas,
låter sig avnjutas
i största allmänhet
ligger mitt sinne på botten av en roddbåt
som rors av den som tycker om att ro.

Det är som en vagga.
Det är som ett varmt lugn.
Det rör sig...stilla.
En andning.
In - och - ut.
En slags luft.
En lukt av trä.
Inte vet jag.

Jag vet inte var jag är.
Det är det bästa av allt.