Det var en kall januarikväll när vi träffades
Ovädret hade härjat i mig så länge och mina tankar var som rusningstrafik i en hektisk storstad. Jag fick ingen ordning på mitt liv eller mina tankar
Jag minns det så väl. Ett "Hej" en lätt puss och "Är du nervös?"
Fan vad nervös jag va!
Du va stark och svag. Varm och kall. Lugn och vild. Säker och sökande. Hungrig och mätt. Nyfiken och ointresserad
Du är allt det jag hoppas att finna i en annan människa
Ögon av blå mosaik tittade tillbaks på mig och jag visste att jag var förlorad
Förlorad, för att helt plötsligt tystnade bruset från trafiken
Förlorad, för att ovädret blev till en varsamt smekande vind. Sådär som en stilla ljummen sommarkväll är
Förlorad, för att jag i dina ögon såg ditt liv och ville vara en del av den
Förlorad, för att i mig började den stora kalla sten som tyngt ner mig så länge, att bli varm och lätta
Förlorad, för att ditt leende blev min inre blommande äng
Förlorad, för i mig vaknade en lust och längtan som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva
Förlorad....