och återigen ler solen till oss med alla tänderna,

han bär ingen skyddsmask och jag ler sympatiskt. idag var solen min lilla dyrbara diamant sett mellan mina fingrar tillsammans i en tacksägelsebön, skymtad genom min handflata.

halsduk på kvällen är klar solen är på väg västerut och glider lätt på satinduken av en genomträngande blå safir

min första skörd av kinesiska potatisar skördade från blomkrukor kokas separat till kvällen supe som en garnering, glädjen över skördens rikedom är obegränsad, varje knöl har ett pris från det minsta som persika.