fråntagna rättigheter i sina skyldiga fotspår
när samvetet talar mot ett konstant rättfärdigande
av totala misslyckanden

ett haveri av klass,
likt ett benbrott som läks av brosk
och gnuggar sönder det lördagsvackra

inget är egentligen brutet, det är sammanfogat av
skuldfria tankar som aldrig tappar sina blad
medan årstiderna tempoväxlar mellan kyla och värme

just nu, står ödet stilla i sitt vakuum av felaktiga profetior
och inget vågar ge sig hän mot nya utmaningar
istället står vi kvar på samma ställe,
i tron att vi vandrat i en evighet