Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

31maj21







det är flera månader sedan jag skrev regelbundet. det är både smärtsamt och en befrielse att inte underkasta sig skrivprocessen. det är en befrielse därför att det jag skriver alltid är en skugga av det jag egentligen vill säga. det är smärtsamt därför att tillvaron blir formlös, vag och odefinierad. jag upplever då tiden som ett smältande isblock under gassande sol allt medan skulptören står med ansiktet vänt åt ett annat håll. världen och människorna blir mer skugglika och jag kan inte längre definiera det som är mitt eget. min perception blir istället mer allmän och generisk, de kategorier med vilka jag ser på omvärlden och mig själv blir grövre, fattigare. under skrivprocessen återfår jag det som är mitt eget. det är ett slags territorium där de individuella särdragen åskådliggörs i högre utsträckning. som en glasmonter på en svart scen där det ligger en kryptisk tingest under ett malätet gammalt skynke. och vid skapandet så lyfts denna slöja. vi skönjer linjer, skepnader. något om framtonar. ett ansikte som framträder nästan självlysande, omgivet av de dunkla och gåtfullt präglade kulisser som vi kallar verkligheten.



































Prosa av Androiden VIP
Läst 153 gånger
Publicerad 2021-05-31 19:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP