Ta tillvara tiden
mens den är

Tillåt dig att
vara där du är

Låt tankarna vanka
av och an

Till platserna
och mänskorna
du aldrig glömt

Som du fortfarande
längtar till ibland

Kanske den
första kärleken
Som i ett
rosa skimmer
gick upp i rök
och sen försvann

För att ge plats åt
det som var ämnat
att vara
din predestination

När ödet fick bestämma
både takt och ton

Och tog dig
på de outgrundliga
vägarna ut
De som vindlar iväg

Tillsynes utan varken
början eller slut