Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale


uppvaknandet - se ljuset i ditt hjärta

 

mörkret fortskred och tog sig in i minsta cell. där profiterade mörkret på ljuset för att få kasta sina skuggor långa. det ena efter det andra hemska skedde. solskenet skuggade de delar av skönheten som borde fallit i ljus. i skuggan i motljus sågs endast en mörk siluett. en far och en son som förlorade kontakten med varandra.

på en bakgård eller invid en hög mur kan du känna kylan. liksom när solförmörkelsen sätter den kalla vinden mot kinden. dagen blir plötsligt en lång svart tunnel av omöjlighet. nattens bläcksvarta djupa får sinnena att rysta. men inom loppet av några minuter vänder det och solförmörkelsen ger vika. 

men vad än solen försökte värma var det som om den inte fanns. mörkrets skugga gav sig inte och den piskande kalla vinden ven. där gick en ung man med sin son. allt han som far vidrörde blev till aska. sonen hade förvandlats till en bit kol. glöden hade sedan länge falnat. och nu gick en far och en son i blindo.

mörkret hade känts tryggt de dagar ljuset stack i ögonen. till en början lekte sonen och byggde kojor. en ficklampa och en sagobok höll honom upptagen. men en dag var batterierna slut. pojken sökte efter sin far men mörkret var så tätt omslutande honom att han inte syntes till.

mannen stod mitt framför sin son men kunde ändå inte se eller känna honom. sonen förvandlades sakta från en kolbit till aska. när den isande kalla vinden ven tog den en liten bit av pojken för var dag som gick.

solskenet och värmen som kom med vårens inträde gjorde ingen skillnad. pojken och hans far var fast i kylan. mörkret och skuggorna slickade deras ryggar. pojken kunde känna gräset under foten och ville be sin far att också känna efter. var det sant, kände han gräset, kunde far också känna det?... men fadern blev rasande och släppte taget om sin son.

en man går sakta genom gränderna. hans kalla hand kan du ibland känna emot din rygg. en pojke ropar i skogen och du kan höra en viskning likt en sval vindbris. ytan krusar sig vid stranden och du får en åminnelse om en sorg och smärta. det är mörkret som sveper förbi och som vill påminna dig om ljuset i ditt hjärta.

...




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 477 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-06-01 20:01



Bookmark and Share


  Peter G VIP
Så mycket sorg, så mycket mörker, så mycket svärta! men bakom mörker finns också ljus....

väldigt fin text!
2021-06-02

  Maria Sundelin VIP
Full av vemod
2021-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP