Ni göds och föds ur ångesten min, 
Ni river, sliter och drar mig isär, 
Skötet är tömt och krymper i skräck, 
Fylls strax igen och igen, tills det spräcks
Ångest är gröda som aldrig får ro,  
som aldrig slutar att gro, 
naturens loop, igen och igen
Likt insikten i augustinatten blir ni ett med mig, 
För att sedan slita kroppen min itu
Igen och igen