Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hemma


jag är min egen hjälte
uppkrupen ur sprickan i jorden
i cirkelns mitt

jag är ett solur
som betraktar tiden

jag är min tröst
min fader och min moder
min lek på livets väg
mot stormens öga

min tanke smeks av vinden

jag är min glömska
som åter blir mitt varande
när jorden gått i träda
när vintern tagit slut

jag är en röst

en talan
en sång
som finns där
i all tid




Fri vers av nu 1.0
Läst 224 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2021-06-02 08:44



Bookmark and Share


  Peter G VIP
En text som behandlar frågan om själva existensen tycker jag; tänker att det är viktigt med tilliten inte minst till det egna jaget, att vi står upp för den vi är, samtidigt är vi så jäkla beroende av varandra och ingen människa är en ö.

Dikten är väldigt vacker i sin tidlösa betraktelse och reflektion över tillvaron!
2021-06-02
  > Nästa text
< Föregående

nu 1.0
nu 1.0