Vägnätet
förlorar sig i mig,
förlorar mig i sig

Orterna bygger bon
i min vinande virilitet,
min vinnande vanvörd,

spottar upp
gengjutna centralorter
som svalor sina häckningsplatser:

Råby, Husby, Bettna, Halla

Vägnätet viner
i hårdpumpade landsvägscykeldäck;
Continental 4 Seasons Vectral Breaker,
handgjorda i Tyskland

Kilometrarna klickar ner
i sirlig statistik;
vader och lår imponerar
på resten av kroppen
när vägnätet klättrar
som regnvattnet
över jaktplanens kabinglas
högt i molande molnminnen

Träningsrundans sjumilanoder sjunger
genom vägnätets renstämda strängar,
som i en Bösendorfer Imperial
under Terry Rileys fingerfärd:

Kristinelund, Segerstad, Lid, Aspa, Runtuna, Uppsa kulle, Svärta

Vägnätet väver en kartografisk vävnad
åt min överkropp,
dinglande i tidens tyglar
när drömmar far som vägval
i turcyklistens segdragna långkropp
över kilometrarnas klingande klarklang;
en gamelan ur sörmländska gods,
runt ekrarnas harkranksharpa
längs landsvägsdikenas gulfriska kabbelekor;
kabbalistiska lekar
i godsägornas mjölksyrade maktförskjutningar

Jag är inte hemma i vägarnas nät,
men vägnäten gör sig hemmastadda i mig

och genom tunnlar ser jag vilopunkter växa
till världar av vasslepulver
och jäsande kolhydraulik

När hjulen tystnat
och musklerna samlats
till genomgång
ligger vägnäten som maneter
över landskapets kartografihallucinationer

Avlöpta vilar vägnäten vektorbaserade
i mina mångmönstrade mannaminnen,
knappt stigna
ur nuets paranoida påstridighet,
lutad mot laduväggen
vid landsvägens ”laila tov!”