...kom det inte alls en dag i maj en man, som inte syntes till någonstans alls. En lika osynlig flicka på kanske elva eller tolv år gick inte vid hans sida och solen lyste inte heller från någon blå himmel. Någon pir syntes inte till, gåendes från en stor svart klippa översköljd av vågor, 214 meter lång och fjorton meter bred. Den var varken tjärad eller förnissad, och frågan var hur beläggningen skulle ha låtit tala om sig i fall den funnits där. Kring restaurangen längst ut mot havet kunde luften ha varit smått fylld av fåglar av olika slag och färger. Bara att det inte låg någon restaurang där, än mindre någon samling av små kiosker för souvenirer åt turister och annat löst folk. Herr och fru Snask blev inte sedda där de kunde ha gått åt, andra hållet om du tänker dig en man och hans dotter på en remsa i så fall planerad och belagd parkväg till promenad, om där alls funnits vare sig det ena eller det andra. Här kunde en du ha föreställt dig hur sommaren skulle ha fått luften att eka av skratt och stoj om sommaren. Men om det varit höst ändå, så här i väl början på vintern. Om där funnits ett hav skulle det ha känts naturligt med en anlagd promenadväg längs stranden, bara något tjugotal meter bort från nu så ohörbara bränningar. Det var visserligen 'Höst i Paradiset' men i trakten av ingenstans särskilt var det ännu maj och ingenting av vikt utspelade sig på platsen eller inom överskådlig yta eller ens tid. Där fanns ingen av betydelse.