...kom det inte alls en dag i maj en man, som inte syntes
till någonstans alls. En lika osynlig flicka på kanske elva
eller tolv år gick inte vid hans sida och solen lyste inte
heller från någon blå himmel.
Någon pir syntes inte till, gåendes från en stor svart klippa
översköljd av vågor, 214 meter lång och fjorton meter bred.
Den var varken tjärad eller förnissad, och frågan var hur
beläggningen skulle ha låtit tala
om sig i fall den funnits där. Kring restaurangen längst ut
mot havet kunde luften ha varit smått fylld av fåglar av
olika slag och färger. Bara att det inte låg någon restaurang
där, än mindre någon samling
av små kiosker för souvenirer åt turister och annat löst folk.
Herr och fru Snask blev inte sedda där de kunde ha gått åt,
andra hållet om du tänker dig en man och hans dotter på
en remsa i så fall planerad och
belagd parkväg till promenad, om där alls funnits vare sig
det ena eller det andra. Här kunde en du ha föreställt dig
hur sommaren skulle ha fått luften att eka av skratt och
stoj om sommaren. Men om det
varit höst ändå, så här i väl början på vintern. Om där väl
funnits ett hav skulle det ha känts naturligt med en anlagd
promenadväg längs stranden, bara något tjugotal meter
bort från nu så ohörbara bränningar.
Det var visserligen inte 'Höst i Paradiset' men i trakten av
ingenstans särskilt var det ännu maj och ingenting av vikt
utspelade sig på platsen eller inom överskådlig yta eller
ens tid. Där fanns ingen av betydelse.