Efter den dagen
var inget sig likt

Jag hade gått genom ett tidsgap
dagen var som en dröm när jag såg tillbaks

Funderade över vad jag faktiskt gjort
kom fram till; inget


Som grädde på moset
drömde jag starkt levande den natten

vaknade med en förvissning
att jag redan gått igenom det där svåra

Det där som låg och drog energi
under ytan, som jag ville göra

men som av någon orsak
skapade mig huvudbry



Följande dag, denna morgon
visste jag att tid inte var någon fråga

det var känslorna, från en tid som var svår
som var motståndet jag behövde komma över

därför var det insikten och inte tiden
som avgjorde utkomsten

Då jag redan var på god väg
släppte jag saken och lät

tiden ha sitt och känslorna sitt
och jag mitt där emellan

mitt