Mamman bör vara olycklig.
Ha dålig kontakt med sin partner
och inte känna sig sedd eller tillfredsställd.

Det lilla gossebarnet kommer som en gåva från gud
och kommer att bli ompysslat
förvånansvärt ofta när mamman själv
känner för det.

Dvs BARNETS känslor styr inte
omvårdnaden.

Barnets kropp kommer att bli uppladdad
med hennes bortträngda längtan efter närhet
till den milda grad att barnets egen identitet
kommer i skymundan.

Som vuxen kommer han att sprida förvirrade
sexualiseringar över egen förmåga
och kvinnors kroppar omkring sig
så det står härliga till. Han kommer
att gå över gränsen på flera sätt.

UTAN att själv vara medveten om varför.
Han har ingen kontakt
med mammans frustrerade känsloliv
och varför skulle han ha det !
Inte hans sak.

Han vet bara att bilden av en kvinna
frammanar ett inre tryck, ett illa identifierat
behov
av att nita fast kvinnans identitet
i en sexualisering.

Han har heller ingen kontakt
med att han sårar dagens vuxna flickor och kvinnor.
Hur skulle han kunna ha det ?

När han blir påkommen startar han
ett masochistiskt utskällningsprogram
som ofta hos männen
ser ganska lika ut.

"Jag var ett svin och jag förstår nu
hur illa jag gjort de kvinnor jag mött.

Jag ska genomgå terapeutisk behandling
och lära mig vett och etikett.

Jag har alltid uppträtt fräckt
när jag mått som mest illa".

Att lilla mamsen haft ett tjockt finger
med i spelet
är inte många förunnat att veta.

Inte vill man heller tro
att hon sexualiserat barnets kropp.

Att hon rört vid hans underliv
på ett alldeles speciellt sätt
och känt på ett speciellt sätt.

Sånt är ännu tabu att tala om.

Nej bättre då att skrika ut gång på gång:
Man, du är ett svin !

Om du är född till svin eller om du blivit det
spelar ingen roll.

Mansrollen ÄR sådan. Du är socialiserad
till att uppträda som ett svin.

Varför är inte alla svin svin frågar jag då mig.

Är socialiseringen punktstyrd eller en sinkadus ?

Tanken att mansgrisen är en produkt
av föräldrarnas kapsejsade kärleksliv
tar så emot att man vrider sig i ångest.

Nu innan jag tar emot den kritik
vi alla väntar på
vill jag inflika att
jag naturligtvis har fel på alla punkter.

Redan nu har jag därför en fråga:

Varför blir inte mannen mindre sexistisk
i takt med att feminismens ideér växer ?

Det verkar vara tvärtom
som att sexualiserade mäns antal
växer
i takt med skilsmässorna.

Och då, då blir det intressant.

It takes two to tango.