sitter här och tänker

på det som blev mitt liv

smider inte ränker

inte heller på kiv

på det positiva som var

de lyckliga dagarna

när man slapp allt ansvar

det var som i sagorna

leka var en frihet

där fanns inga regler

jag var min identitet 

jag flög för fulla segel

skogen var min tillflyktsort

från allt som mig plåga'

dit sprang jag fort

där tändes min låga

kärleken till natur och vatten

all dess skönhet mig tjusar

i den månbelysta natten

den mig också förtjusar

fågelsång och blommors prakt

hur ljuvligt är då inte detta

träden sjunger i vindens takt

njuta så är det enda rätta