Vädret på gott och ont
Hon öppnar dörren ut
Andas den rensade luften
Lyssnar en stund till
regnet
Spridda regn och åskskurar
i landets mellersta delar
Hon tänker en hel del
nuförtiden
Kanske alltid har gjort
Meningen väcker associationer
till livet självt
Hon upprepar tyst för sig själv
”Spridda regnskurar och en del
åskmuller. Men också uppehållsväder
och sol”
Helt plötsligt befinner hon sig
ute bland öar och mätstationer
mitt i stormens öga
Och smakar på ord som lätt sjöbris
och styv kuling
Fantasin far lätt iväg med henne
med vindens hastighet
Hon måste stilla sig en stund
och upptar åter tanken på
dessa spridda skurar och vad de står för
i hennes fall
Kanske meningen
”Alla får sin beskärda del” har
liknande innebörd för henne
Även då vissa har det bra mycket
jävligare än vad hon själv någonsin haft
Livet i spridda skurar av glädje och sorg
Och uppehållsväder där emellan
Sånt är kanske livet
I alla fall har hennes eget liv tett sig så
Hon stänger altandörren
vänder in mot köket för att hämta
ett glas med vatten och en
huvudvärkstablett
Hon har alltid känt av ”vädret”
på gott och ont