Fräls min sorg
I blomningens fagra tid
i den soldränkta vårens tid
när allt borde vara ljust och lätt
men inte är det
det är mörkt
det är bistert
svårmodet sluter om
det av sorg tyngda sinnet
vägrar släppa taget om drömmen
vill bara tillbaka
till den skrattande glada tiden
om så den var i mörkaste november
inga humlors surr
inga fåglars livliga kvitter
inga fjärilars lätta vingslag
inget hjälper nu
det skymmer
allt tynger
saknaden värker
minnen som skaver
våren doftar berusande liv
inuti breder hösten ut sig
våren tycks ointaglig
för den som är i sorg
gråt min själ gråt ut all smärta
medan allt föds på nytt
ty förtvivlan lindras med tid
och med tårar så gråt
alltmedan livet jublar
för livet gör just det
tar nya tag, brister ut
och går vidare
så hur mycket du än saknar
hur mycket du än sörjer
hur mycket du än gråter
häggen gråter med dig
fäller sina vita blad
som vita tårar
i vårvindars ystra dans
genom blomtyngda grenar
faller fritt genom tiden
faller fritt genom allt
faller fritt genom tårar
en befrielse som smakar salt