Natten går saktare för varje vaken timme
vid havet brinner lyktorna ut
en sista pust av sotigt ljus

vi har lärt våra barn vad de behöver
att identifiera svalorna på deras flykt
att känna igen varandra på lukten:
nyslaget gräs, jord, cypresser

nu bär de oss inte längre;
tyst nynnar regnen över muren
droppar mot pestskråpens bladparaplyer

du står så stilla att gråsuggorna vågar röra sig
veckla ut sina gistna kroppar och vandra längs din arm