Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Klädkammaren

Med babyblå kläder och en leksakshammare,
svarvades kistan ”Min dåtid”.
År efter år i min klädkammare,
varvades gnista med pådriv.

Jag undrar idag vad som harvar där än.
Är det nyfikenhet eller mod?
Är det ungdomens lyster där ovän är vän,
eller allting, men kantat med blod?

I uppväxtens fart är det lätt att bli svängd.
Man velar i utväxta skor.
Som rocken i kammarn som gärna blir hängd,
blev storleken alltjämt för stor.

Jag tänker så ofta med kroppen till sängs.
Jag ber så barbent om en till chans.
För krokarnas massa där kläderna hängs,
tynger framgent mina smilband.




Bunden vers (Rim) av Marcus Johansson
Läst 169 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-06-11 16:34



Bookmark and Share


  Monica Lindgren
Diktjaget verkar ha livslust och hopp kvar. Klart det ska ha "en till chans". Bra diktat!
2021-06-11
  > Nästa text
< Föregående

Marcus Johansson
Marcus Johansson