Resa med tåg någonstans mitt i och det vet en precis hur det kan vara.
Det var två herrar och en dam någonstans i Sverige ungefär i mitten av 1980-talet. Damen hade en flaska vin med sig och hon satt vid fönstret och försåg sig stundom ur sin medhavda flaska som hon skruvade av korken i metall gång efter annan. Mitt i samtalet herrarna var inbegripna i som, var en sådan där ömsesidig historia där den ene var anhängare av en tes och den andre av en sorts motsats till den första. Det kan betyda något vad som var ämnet för dagen. Eller så kan det göra just detsamma. För damen hade något alldeles eget att berätta om. Mitt i deras en smula alltmera hetsiga samtal frågade hon om de hade tid att lyssna till en liten historia, som en sådan där paus, ett avbrott i deras eget lilla personliga krig? De båda herrarna tystnade, såg på varandra och inledde en tyst liten vapenvila i dispyten. Damen var ett blickfång, minst sagt, inte alls överdrivet klädd, osmakligt och direkt uppseendeväckande eller så. Utan mera riktigt klädsamt och samtidigt med en känsla för smak. Hon var varken något bombnedslag eller något moraltant, inte alls så utan mera någon som utstrålade karisma och med en lätt beslöjad röst nog få sade nej till. Hon hade varit ansvarig för en butik i en kedja av affärer, för kläder av litet finare slag och affärerna verkade gå bra. Hon hade två vakter som stod precis innanför dörrarna i en sorts uniform. De bar initialerna i affärens namn och såg till att människor inte bara använde butiken som 'värmestuga' eller liknande.
En eftermiddag ej skiljande sig direkt från det vanliga fick butiken besök av en kvinna som släpptes in efter någon granskning av herrarna i dörren. Kvinnan hade gått fram till henne själv som stod och granskade utbudet. Kvinnan i kassan hade slängt med huvudet åt hennes håll och därav besöket. Kvinnan som kom in i butiken frågade rakt på sak om hon hört talas om 'utpressning' och det medgav föreståndaren. Så hon frågade utan omsvep efter villkoren. Varpå besökaren gav henne en lång blick och gav sig av igen, utan att säga något mera. Hon bara begav sig ut och försvann i mängden av människor ute på gatan. Någon vecka senare hade en man ställt sig att se i ett av butikens höga skyltfönster, inte helt oävet klädd, men i kanske en ålder av femtiofem-sextio år eller så. Sedan hade han synts nicka till en spoling i åldern tjugo eller däromkring. Ynglingen nickade tillbaka och började humma och trumma, ljud som från en liten orkester kom ut ur ynglingens mun. Det var en äldre musiks ljud, som från sena femtiotalet eller början på sextiotalet. Strax därpå började det liksom rycka i den äldre mannen, som en robot med muskelryckningar, om det ens var möjligt. (Här gjorde damen en paus i berättelsen, skruvade av korken på flaskan och tog sig en rejäl slurk eller kanske klunk) Vakterna verkade iaktta den möjliga utvecklingen. Det var ju ändå en bit ifrån dörren som det hände, utspelade sig. Den äldre mannens rörelser verkade utveckla sig till ett mellanting mellan någon sorts tränings steg och en sorts mera ryckig dans. Till musiken som mest påminde om rock 'n' roll. Det där höll på ungefär tio minuter, sedan avlägsnade sig ynglingen åt ett håll och den dansande mannen åt ett annat. Han tog några eleganta danssteg i sin gång därifrån. Sedan återkom dessa två med ojämna mellanrum. Först med ett uppehåll av två dagar och nästa gång av tre. Ibland kom den äldre mannen först och ibland ynglingen. Kvinnan som besökt butiken kom igen efter fyra dagar och bara vistades i butiken utan att säga just mycket till någon av dess fyra expediter och alltid bara om kläderna de hade till salu. Men hon såg till att få ögonkontakt med föreståndaren för butiken. Inalles åtta gånger återkom dansarna och även den besökande kvinnan. Själv sade hon upp sig och gick vidare i livet. Nu var hon på väg med tåget till en mindre stad och till ett möjligt mera fritt och nätt liv. Och herrarna själva? De satt där lätt gapande och verkade inte ha något att ge till svar. De satt även lätt tysta resten av resan och tycktes upptagna med högst privata tankar, ty var och en av dem såg lätt frånvarande ut. Innan de själva gick ut ur kupén och ut ur historien steg kvinnan ut och strax innan hade hon låtit flaska finna sig i att bli utsjasad och förpassades till en liten papperskorg under fönsterbordet. Kvinnan i det lilla utrymmet öppnade dörren och slank ut. Ingen av de bägge kostymklädda rörde sig utan satt som i en egen värld ännu. Efter en stund reste sig dock mannen i den mörkt blå kostymen och tog några som trevande steg fram till fönstret, böjde sig ned och fattade tag om flaskan. Nyfiket nagelfor hans ögon dess etikett, vilken famnade flaskans kropp likt en väl sittande klädsel. Stumt tog han sedan flaskan med sig och visade sin tågresande medresenär. Som själv böjde sig lätt framåt och granskade den etikett som tycktes kräva hans egna uppmärksamhet. Innehållet visade sig vara ett rosevin, med en procentsats av 2.5. Flaskans viktprocent överraskade honom. Det verkade mera ha varit smaken som berusat kvinnan, än dess låga halt av alkohol.