inte visste hon vad livet var

ändå levde hon det

tårar och smärta

inget annat fanns kvar

ensamt och övergivet

tungt var hennes hjärta

bara i sin fantasi

hon sin glädje fann

där fanns bara lycka

och den skönaste poesi

den hon alltid kan

så mycket om den tycka

världen som hon kände

var alltför brutal

så grym och hård

det i bröstet brände

ödet var fatalt

livet var så svårt

i missmod hon tog sig av daga

hoppet henne övergav

ett sista andetag

det var ingen vacker saga

nu seglar hon på evighetens hav

lycklig varje dag