Jag uppfattas måhända som en löjlig
figur med hög estetisk pretention,
som borde dämpa sin pompösa ambition
och vara den poet som jag är möjlig.

Det mesta som jag skriver är kopior
av redan bättre skrivna skalders verk.
Jag tassar bakom i min lånta särk,
som tärnors tysta fjät bakom lucior.

Förlåt den sista bilden! Den var dålig
och utan någon riktig relevans.
Dock var den min, fast riktigt undermålig...

Jag måste ta till vara varje chans
att göra något av min egen låga,
trots att den stundom framstår som en plåga.