Du mötte mig när allting var som svårast

Du rörde vid mig mitt i min misär

Trots själslig vinter började det våras

när jag blev härligt tröstad av Jag Är

Den Gud som en gång talade till Mose

ur törnbusken i öknen, den som brann

som talade till Jona och Elia

Ja, ingen tröstar människan som Han

I favoritfåtöljen satt jag sömnlös

och våndades med ångesten jag bar

Min Jesus kom och smälte allt det frusna

tills bara Herrens närvaro fanns kvar

Just då betydde inget annat något

Hans närvaro var himmel här på jord

Så jag höll inne då med alla frågor

och njöt av Gud, som skapar med Sitt Ord

LARZ GUSTAFSSON 15/6 2021