Mina akvilejor
står i sin fulla prakt nu
gammaldags trogna.
De frösår sig och dyker upp
lite här och var
i trädgården.

De ser ut som fjärilar
svävande i skymningen
och har liksom tappat sitt fäste
och är kanske på väg
någon annanstans.

Kanske söker de upp
sina avkommor och andra släktingar
för en stunds samvaro
i den ljusa juninatten.

På morgonen
finns de åter troget på sin plats
där jag såg dem senast
mitt i det gröna.