Livet är en sluten cirkel
och jag en fyrkantspusselbit
som sökt varenda snirkel
att finna in, men dit
kan kantstöttsmantlad inte nå
och fortsatt mäts min väg att gå
omkring rotundans ring
att finna ingenting.

Jag är av fyrkantsformen
och du rektangulär,
vi nuddar nästan normen
men glider snart isär,
att akta det aparta
i särsynthetens svarta
och samma vägar vandra
men aldrig nå varandra.

Res mod, min resväg rundar
på nytt portalen stängd,
för blott om ögon blundar
är guldkupolen sprängd;
ur smogen står en öppen mur
där cirkelns mått är brutet
men för en fyrkantshalvfigur
är öppnat evigt slutet.