Skuggan
När sömnen borde infinna sig kryper hon intill
talar hon hon säger att jag inte klarar närhet att jag gjort någon besviken och varför min sårbarhet blev för mycket
hon säger att jag har otur att det inte passar sig att bli så där påtagligt naken att jag egentligen inte förtjänar det att det inte är konstigt att bli nekad inträde till både det ena och det andra. Hård är hon men rättvis ritar upp streck i den sand jag inte riktigt vill gå i
Hon är egentligen aldrig nöjd och hon kan tala med två skilda röster och de är så vana att gå där vid sidan om varandra
och hon vet nästan aldrig om det går att förstå sig på dessa farliga passage som inträder när hon mest av allt behöver stöd
för hon tror att hon kan förstå fast det i själva verket är omöjligt. Hon lägger sig platt och förväntar sig alltid att omvärlden ska bete sig som de där gestalterna som idag i egentlig mening inte längre finns kvar
hon är i egentlig mening rädslan själv och forsen den skummande dimman den klåfingrigt dunkla besvärliga
vapenbrodern utan verkligt skydd fähund rastlöst tiggande och liten
Om skuggor kunde dansa bjöd hon upp till dans men försvann så fort hon anar melodierna
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 114 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-06-17 00:36 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |