han skar så hastigt med kniven mot porslinet att
såsen for än över kanten men sen på duken, den
hon broderat med sitt liv som insats, ett livsverk

-skuren sås, köttsaft från en billig kotlett,
på Hennes handbroderade, släktvävda duk!


Den hon broderat med återhållen pubertet långt
före hon tillät sig ens fantisera närmelsevis hett
nog att väcka allt hon sen dess önskat ogjort helt

alltid tillknäppt, hårt och uppriktigt,
okysst och ärbar ännu men inte längre..



Innan såsen hann landa på duken hade blusen
förlorat alla knappar mot tapet och möbler,
hon tryckte brösten i såsen, ålade sig vältande
glas och såssnipor åt alla håll utan att blinka


- inte ens självföraktet stod längre i vägen