Jag ser mig om och räknar nederlagen.
Förlorare blir på förluster rik.
Mångårigt manglande och hård kritik,
har fällt min segervisshet. Jag är slagen.

Jag bär besvikelsen i andetagen.
Motgången ger en dämpad akustik
i kroppens katedral. En dov musik
ger mig en sorgens mask i anletsdragen.

Är livet analogt med junidagen?
Är det en lämplig karaktäristik?
Visst kluckar vågen ljum i insjöns vik,

men björken faller tung, av stormen tagen.
I livets strid på onsdagsförmiddagen
begrundar jag min lott med tysta skrik.