...han strövar in i kiosken nere vid järnvägen i Upplands Väsby. Kiosken är vid den tiden en egen liten 'låda' till hus och inte ännu inbyggd och en integrerad i del av den gamla stationsbyggnaden. Det har kommit en ny sorts serie godis i påsar som går att köpa just där och då. Det försvann sedan, som en skogsbrand i popularitet och lika snabb tycktes karriär ha gått dessutom. Det stod en normalbyggd tjejsare i tjugofemårsåldern bakom en kass apparat. Det var en varm sommar och hon var sugen på litet av varje, trots att platsen hade luftkonditionering av den mer billiga sorten och därför även på högsta varv inte riktigt klarade av mellan omkring 28 plus i skuggand och mer än 32 i solen. Skalan kunde inte mäta högre än trettiotvå grader celsius. Klockan kan ha varit omkring 11.34 på förmiddagen och onsdag. Det gjorde att solen ännu inte stod riktigt i zenit och några moln hade inte synts till på ungefär 75 timmar. Den unga kvinnan i kiorren kunde ha hetat Caroline Augusta Eva Magdalen Christine Ohlsson. Det gjorde hon dock inte, utan istället någonting ganska annat. Någonting som Bergström ungefär, fast någonting mera utan att alls börja på B. Eller för den delen på Oh. Grabben såg inte ut att heta varken Anders, Sören eller Erik den fjortonde Karlsson. I vilket fall så hade tjejsaren bara druckit vatten, om än förvarat i kyldisken bland den andra läsken och därför skönt kall. Grabben kom alltså släntrande in i den lilla butiken, bläddrade förstrött i en serietidning, tog den under armen och stod framför ett ställ med godis av litet olika slag. Det populära godis han verkade vara ue efter den mer frestande stilen och uttalet var en smula av det fräcka slaget. Tyvärr hade tjejsaren redan haft en prövande tid sedan godiset blev en del av sortimentet. Till slut gick han i vilket fram till kassan och frågade om hon hade mmm (en påse hette på svenska fågelskit, av något slag) men så slirade han på orden och verkade se litet åt sidan medan han resolut till sits tog mod till sig och frågade om hon möjligen hade 'stora pattar'. Det blev tyst en stund, ej fullt en hel akademisk kvart dock. Tjejsaren å sin sida svarade sedan.
- Stora pattar? Nej, sorten är slut. Men jag har en syster som jobbar i charken och hon har visst fina innanlår idag.
En rent mördande värme hotar bygdens invånare den dagen och tystnaden i den lilla butiken nere vid stationen spär ut tiden och den dras ut som en gummisnodd i den tjocka tystnad som brer ut sig. Grabben vet inte vart han skall titta och just när han ändå lämnar den lilla lokalen hör han en svag vissling. Han vågar inte vända sig om då han hör den unga damen yttra som tyst för sig själv 'men en fast liten stjärt har gossen ändå'.


(Om bilden, detalj av Väsbyån, nere vid stationen)