Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Eget foto


Kravbrevet

minnesbanken öppnade åter kravbrevet drog ut arken och studerade siffrorna. det är ju så att kamrern kräver debet och kredit visar på balans. varje siffra nagelfars av pekfingret. varje krona måste stämma med verifikatet. ibland tar det ofantlig tid att bläddra genom alla kvitton. nattlampan lyser, för revisorerna pekar eljest mot giljotinen. finansvärlden är stenhård, alla ekonomer är medvetna om knutpiskan.
bland alla negativa poster, så lyser en och annan positiv desto klarare och inkomsten från en har hållit hela skutan flytande. inkomsten bär företagets emblem DM. kamrern tummar på arket och filosoferar över slumpen, eller var det ödet som fick DM att bli tuvan som stjälpte hela lasset, utan att vara medveten om det.
så här i branschen är det ekonomiskt försvarbart att inte yppa något till DM eftersom företaget är beläget i ett område där mycket svartbygge och pengar under bordet dagligen tvättas rena. kamrern inser därför det kan innebära betydande risk att företaget kan komma bli utestängd från de vinstgivande gruvorna.
förhoppningen är att inkomsten var så givande att det leder till vinst för en given pokerspelare. tystnaden låg som en våt filt över pokerbordet, alla visade upp ett nollställt ansikte under hela kvällen, tills en segrare reste sig och gick därifrån med hela potten. vem reste sig och vrålade efter segraren om inte orkesterkungen. segern var ju hans. ingen vrede mera högljudd överträffar den trotsade narcissistens det var just den inkomsten som DM offererade i stunden, då marknaden var baisse.
minnesbanken memorerade de givande inkomsterna, då utan en aning om instinkten, den lyhörda näsans trumsolo. ömsesidighet är ett helt främmande begrepp för narcissisten, eftersom andra finns bara till för att hålla med lyda och vara till lags. kort sagt för att förutse och tillfredsställa alla mina behov. om du inte kan stå till tjänst och gör det är du värdelös och kommer att behandlas därefter och om du går min vilja emot, får du vara beredd på att känna på min vrede.
dörren till det lilla huset stod på glänt, att gångjärnen hade rostat hade ingen betydelse för trädgårdens alla fåglar hade samlats därinne. en ros hade trängt genom det öppna fönstret och den söta doften från rosorna spred sig genom huset. doften och fågelsången skrev varje dag en historia utan slut






Fri vers (Prosapoesi) av morgonstjärna VIP
Läst 69 gånger
Publicerad 2021-07-01 13:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

morgonstjärna
morgonstjärna VIP