Atlas
Jag bär mitt eget
Jag bär det ibland för andra
Ibland mer än de ber om
Jag vill för allt göra rätt
Att det blir lite lättare
Om jag vill väl
lika mycket som jag vill andas
Kommer det bli bra
Och det kommer bli bra
För det måste det
Jag bär allt du ger mig
Jag bär allt jag ger mig
Men när trycket blir förstort
Hur bär jag då?
Tänk om min kraft och vilja
Önskan och dröm
Kunde ha samma bärkraft som berget
Men jag är bara en liten sten
Och berget och stenen
Eroderar också
Och i det himlavalv som omsluter oss
Slocknar stjärnor
De brinner ut
Och vi vet först om miljoner år
Vilken himmel vi får imorgon
Och sån är tiden
Den är så oändlig
Och ändå räcker den inte till
Världen ser inte ut imorgon
Som den gjorde idag
Ibland
försvinner kraften
Som in i ett svarthål
Hur bär jag då?
Jag står här framför en
sanning
Som jag vet
Som jag sagt till andra
Den som nu ekar
Så kraftfullt från grottans väggar
För allt finns redan
Jag måste bara att plocka ner det
Gå ut ur grottan
Sluta titta på skuggorna
Jag kan inte bära alla de himlavalv jag vill
För tiden som hjälte
Är begränsad för mig, ensam
För ensam är jag inte Atlas