Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Atlas

Jag bär mitt eget
Jag bär det ibland för andra
Ibland mer än de ber om
Jag vill för allt göra rätt
Att det blir lite lättare

Om jag vill väl
lika mycket som jag vill andas
Kommer det bli bra
Och det kommer bli bra
För det måste det

Jag bär allt du ger mig
Jag bär allt jag ger mig
Men när trycket blir förstort
Hur bär jag då?

Tänk om min kraft och vilja
Önskan och dröm
Kunde ha samma bärkraft som berget

Men jag är bara en liten sten
Och berget och stenen
Eroderar också

Och i det himlavalv som omsluter oss
Slocknar stjärnor
De brinner ut
Och vi vet först om miljoner år
Vilken himmel vi får imorgon

Och sån är tiden
Den är så oändlig
Och ändå räcker den inte till

Världen ser inte ut imorgon
Som den gjorde idag

Ibland
försvinner kraften
Som in i ett svarthål
Hur bär jag då?
Jag står här framför  en
sanning
Som jag vet
Som jag sagt till andra
Den som nu ekar
Så kraftfullt från grottans väggar
För allt finns redan
Jag måste bara att plocka ner det
Gå ut ur grottan
Sluta titta på skuggorna

Jag kan inte bära alla de himlavalv jag vill
För tiden som hjälte
Är begränsad för mig, ensam

För ensam är jag inte Atlas




Fri vers av Dreamcatcher
Läst 88 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-02 15:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dreamcatcher
Dreamcatcher