då man mäktar se bortom sitt eget
finner man ljuskornen
Det är då man finner hur mycket en har kvar
att utföra
vad vore livet utan tändande gnistan
målet att gå emot
ett enda stor utbränt landskap
där torrt gräs förvandlats till aska
Det är då insikten får båten att segla
utan passadvindens kraft
du är bränslet i min motor
och jag syret i din lunga
vad vore vi utan varandra

tack älskade klokuggla<3

vilken sorg ändå då man ser
vänner från förr
de som var sköra
intrasslad i väven
livsätaren lämnar
den sista spillran kvar
som agn för andra
har sett det ske, inget
kunna göra